Liyah en Delight

Jeanette var tvungen att åka iväg med jobbet och då fick Liyah komma och bo hos oss. Nu har vi kommit på att vi har döpt henne fel, hon är nog mer en Delight än en Delilah. En glad liten loppa som mitt i natten kom uppstudsandes i vår säng och lade sig på våra huvudkuddar med tassarna upp i vädret. Se lite bilder på den lilla godbiten i galleriet.

Nu när jag har varit lite småsjuk, så har jag läst lite böcker, och jag får passa på att rekommendera Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll". Alla får ju inte direkt den förmågan med modersmjölken och sannerligen inte jag själv som från min mors sida kommer från en lång rad ettriga argbiggor. Tack säger jag till författaren som tar död på löjliga myter som att det skulle vara korkat att vara snäll. Jag menar hur kul är det att bli jämförd med en kossa bara för att man är lite hygglig? Eller vad sägs om "Det är tanken som räknas"? Hur fel är inte det? Är det något som räknas är det ju just handlingar. Talesättet är en lam ursäkt för dem som inte orkar, inte bryr sig eller bara inte vill.

Leve snällheten säger jag och önskar alla en riktig skön och härlig helg!

2010-09-03

Utbrytardrottningen

Förra året var vi i Cotswolds, England. Där bodde vi i en liten idyllisk by vid namn Burton on the water. Efter en tid med vackra landskap och Shakespeares historia ville barnen ha äventyr. Vi bestämde oss för något hundvänligt och styrde kosan till Forest of Dean nära Oxford för att "go ape". Lite märkligt tänkte jag för mig själv att trädklättring skulle vara hundvänligt, men ville inte gärna förstöra den glada stämningen i bilen. Väl på plats fick vi reda på att de hade en hundviskare som gärna tog sig an Bonnie medan vi andra fick apa oss i lianer. Visserligen är hon inte stormförtjust i främlingar, men han var ju trots allt en hundviskare och med två stora dobermann dessutom. Påklädda selar och rustning begav vi oss till klätterplatsen. När jag 15 meter ovan marken stod och kramade träd började jag höra hundskall som jag kände igen. Skallet blev mer och mer intensivt och när jag sänkte blicken ser jag Bonnie, glad i hågen på väg upp i trädet under mig. Hundviskaren kom flämtande efter och försökte fånga in henne. Efter ett par fruktlösa försök gav han upp och vi kom överens om att hon fick lov att gå där lös 15 meter under oss, vilket hon också gjorde under återstoden av våra eskapader.

I söndags hade vi valpisar som skulle förbereda sig lite inför sin första utställning. Det är alltid lika roligt att få träffa de hoppiga små raringarna, och ett kärt återseende var det med vackra Allie som vi inte har träffat sedan hon flyttade hemifrån. Efter en massa kram och bus, fick Bonnie gå in och vi andra begav oss till idrottsplatsen. Lite orolig var jag att jag inte låste ytterdörren, men för tusan tänkte jag, öppnar hon dörren kommer hon ju i alla fall inte ut genom grindarna. En stund senare kommer en flåsande hund utspringande på planen, grindarna har hon tydligen hoppat över. Ja att Bonnie är speciell är inget nytt, det har jag vetat sedan första gången jag såg henne strutta runt i Jan och Margaretas trädgård, med sitt lilla röda band runt halsen, och solen strålandes ur ögonen. Vi som egentligen hade bestämt oss för en annan Ridgeback fick med skammen i rösten ringa och förklara att vi blivit hejdlöst förälskade. Bara Adrian var lite skeptisk, "-Ska vi verkligen ha en hund som är som Rebecca? - Jag menar hon terroriserar sina syskon och äter upp all mat!" Oh, den råa syskonkärleken...

Igår kom en liten Liyah för att stanna över natten och förgylla vår vardag. En kaxig kärleksfull tjej med en svans som en propeller. Men det får jag berätta mer om nästa gång, för nu står hon vid dörren. Måste springa!

2010-09-01

Familjen Bonniesson

Eftersom jag inte är mycket till bloggare, döper jag nu om denna sidan till krönikan, och här får ni nu hädanefter läsa lite sporadiskt om familjen Bonniessons äventyr.

Bonnie har haft en hektisk helg. Faktum är att matte och Bonnie delar en passion för plantering och växtodling. Matte mest för blomsterprakten, Bonnie mest för alla härliga dofter, i synnerhet när det har gödslats. Vi har ett väldigt trevligt utflyktsmål nära oss, som Bonnie helst besöker dagligen. Nämligen en plantskola som förrutom växterna har lite löst springande katter, hyllor fyllda med gödsel och blodmjöl, och dessutom ett par tamsvin. Bonnie älskar dessa små lortgrisar, och de älskar henne tillbaka! De kommer nöffande och knorrande varje gång Bonnie buffar på deras staket. Efter lite sniff och snus är Bonnie nöjd och vi kan fortsätta med mattes intressen. Bonnie är lite utav en mög-gris själv. Badar gärna i gyttja och lera. Kanske är det därför som hon glänser så i pälsen. Nåväl, testa gärna men bada med måtta eftersom doften är mindre behaglig.

I Fredags besökte vi Den stora trädgårdsfesten i Sofiero, där Bonnie blev beundrad och fotograferad av förbipasserande i massor. Inte för att hon brydde sig särskilt mycket, men hon hade inget emot att posera framför blomsterfägringen. Efteråt fick vi åka tåg hem, vilket vi är ovana vid båda två. Upp och ner för trapporna på Helsingborgs station, jaga tågen och leta upp rätt spår. Ut och in genom skjutdörrar och hissar. Roligt tyckte Bonnie som sedan satt och tittade ut genom dörrarna och fick påstigande att ta en annan ingång. 

På söndagen fick vi finbesök av busiga valpisar, vilket var oemotståndligt för Bonnie. Jag berättar mer om det nästa gång!

2010-08-30

Valpträff i Jularp

 

Vi lyckades pricka in årets blötaste dag när vi samlades för att återförena amorkullen och mamma Bonnie.

 

Vädergudarna började värma upp redan på lördagen med lite småskurar för att sedan accelerera under natten med ösregn för att blöta upp marken ordentligt. På söndagen var det maxat hällregn som höll i utan uppehåll hela dagen. Riktigt hundväder med andra ord!

 

Med vad är lite hällregn för tuffa hussar och mattar som precis som sina tappra valpar trotsade vädrets makter och bjöd på härligt gott humör och massor av bus. Ingen av de små tuffisarna fick skrämselhicka av gammelmatte som stövlade runt i läskig regnponcho, utan förstod istället att det var ett ganska bra regnskydd att stå under mellan lekvarven. Det är gott gry i de små liven det måste medges.

 

Det var underbart att se dem tillsammans igen och Bonnie njöt av att leka med sina "bebisar" som hon hade suttit och väntat på hela förmiddagen. Alla småhundarna hade växt så fint och såg ut att må så bra så. Tack alla hussar och mattar för att ni tar så väl hand om era små!

 

Bonnie fick upp aptiten av allt spring och krävde en extraportion till middag, eller var det möjligen så att alla valparna tillsammans påminde henne om hur mycket hon brukade äta under valptiden och gav lite extra salivavsöndring?

 

Eftersom jag är en usel fotograf, väntar jag på bilder från Adrian och om vi har tur kommer även en liten film. Kika under tiden på Johans blogg.

 

http://www.johanolsson.org/blogg/?p=427

 

2010-08-09

 

Bilderna finns nu i galleriet

 

 

 

 

 

Semester!

Härliga sommar!

 

Trots hettan är det full fart på Bonnie. Hon är som Dr Jekyll och Mr Hyde, fast hennes alter egon heter snarare Bugs Bunny och Tjuren Ferdinand. Hon lurar mig och sticker som ett skott så fort hon får en chans för att i nästa sekund stanna upp, dofta på blommorna, rulla sig i gräset och sedan vägra att gå vidare. Jag kör på devisen "fake it 'till you make it", försöker lura henne att tro att jag har full koll på läget och överlista henne så gott jag kan. Frågan är vem som är smartast, hon eller jag?

 

I helgen kom ljuvliga Liyah (Delilah) på besök, en tuff brud i snygg förpackning. Trots att vi hade både två och fyrbenta gäster här, tog hon direkt initiativet och gick fram och bjöd upp till lek. Hennes nos gick på högvarv och hon luktade sig till både lammkött och hundgottepåsar. Sedan sov hon sött hela natten och höll sig ända till 7.30 innan hon gick ut för att kissa. Duktig kicka! 

 

Scooby Doo har blivit rikskändis på Norska RR-klubben. Husse Johan är skicklig med kameran och precis som NRRK kan inte heller jag motstå att ladda upp den ljuvliga bilden på Scooby och Abbe.

 

Sköt om er i värmen!

 

 

 

 

2010-07-05

 

 

Lite sött och lite surt

 

Aldrig får man någon sovmorgon! Igår vaknade jag av akuttelefonen från jobbet och i morse av en ilsken motorsåg kl. 07.00 från hantverkare på VÅR gård! Kan man inte få reda på någonting...? Hursomhelst, nu när jag är uppe, tar jag tillfället i akt och uppdaterar bloggen.....

 

Helgen började redan i torsdags, dagen innan midsommar. Vi körde till Sjöbo och hälsade på Roland och Cecilia och fick träffa underbara lilla Nelly (Gullan) och hennes storasyster Becky. Vilket puss och kramkalas det blev! Nelly sprang fram till mamma Bonnie och undersökte mjölkproduktionen på en gång. Sedan blev det bus och bråk och därmed lite uppfostran från Bonnie, men då sa Becky nej. Ingen höjer minsann tonen i hennes hus! Saker ska gå rätt till, så är det bara! Se buset i  galleriet.

 

På midsommaraftons morgon packade vi bilarna och for till landet. Underbar sol och natur mötte oss, och Bonnie fick Ridgeback-fnatt och kutade upp och ner och fram och tillbaka. Eftersom vi är sportigt lagda bytte vi sedan transportmedel till cykel och Bonnie löpte hela vägen till Lotta, Tobbe, Dougald, Livia och Nova som väntade med sill och gottesaker. Dougald blev som vanligt vild av åsynen av sin älskade Bonnie och trots värmen blev det bus och jakt.

 

Midsommarmorgon skulle man vara pigg kl. 07.00! Vojne vojne..Roger hade ställt in GPS:en till Järavallen och jag följde snällt alla anvisningarna genom kostigar och småvägar tills jag kom fram till RR-specialen, redo att hjälpa till efter bästa förmåga. Dagen blev lång och när jag kom hem på kvällen stod familjen klar med lyxig middag och badväskan packad. Nere vid Vaxsjön var det grillfest och nakenbad, och Bonnie och Nova ville också vara med förstås! Tyvärr var vi inte bjudna så det blev bad och långpromenad istället.

 

Några timmars sömn blev det innan klockan ringde och det var dags att köra till Järavallen igen. Denna morgon fick jag ta sonens lilla tvåsitsiga utan GPS och karta. Måtte jag komma ihåg alla avkrokar tänkte jag, men ack, icke! Jag fick en härlig tur på landet, runt Marieholm och Skrå och Karaby och allt vad det hette. Fantastiskt skulle min man ha sagt att få köra runt i det tysta landskapet endast  ackompanjerad av den morrande motorn som ekade i kupen.

 

Försenad och stressad sprang jag till Sekretariatet och fick träffa Bonnies syster Yessie som tillsammans med matte Helén hade tagit hem tävlingen i lydnadsklass 1! Stort GRATTIS!! Helén har ju alltid haft vinnarskalle, målinriktad och envis som synden. Nu är det också fastslaget att Yessie är en vinnarskalle, hon tog nämligen även hem titeln "Bästa Huvud" och slog därmed BIR-vinnaren! Bonnie solar sig i glansen....

 

Efter ännu en lång dag med vackra hundar, trevligt sällskap och STARK sol, var det dags att köra hem. Var lättad över att slippa den krångliga vägen till landet och sätter mig i bilen för att köra hem till Åkarp. Bilen startar inte! Pisspotta också!!! Jag glömde i stressen på morgonen att stänga av lamporna, och batteriet hade förstås laddat ur. Tröttheten tog ut sin rätt och jag ville bara slänga mig på marken och slå och tjuta, men eftersom jag trots allt är närmre 40 än 4 år, fick jag motvilligt behärska mig och gå och leta upp hjälp istället. Nu är jag hemma och kan inte riktigt skratta åt det hela eftersom jag är så öm av all sol, men det kommer..

 

Njut av bilden på vackra Yessie med stolta matte.

 

 

 

 

 

2010-06-29

 

 

 

 

En eloge

 

En hyllning till alla fantastiska valpköpare som nu är nyblivna hussar och mattar! Tack för alla uppdateringar som ni har gett oss! Det är så roligt att få följa alla småttingarna, och få höra om deras utveckling. Det är också glädjande för oss gamla hussar och mattar att få höra att de alla har anpassat sig så bra till sina nya hem och att alla blir så väl omhändertagna! Ni är världens bästa valphussar och mattar!

Bonnie har tagit tomheten med ro. Visst har hon gått in i valprummet några gånger och sniffat efter de små, men hon har inte varit orolig. Hon har fått komma ut och busa med bästisen Harley och honom är det alltid fullt ös i, det kan man vara säker på! Se bilder på buset i galleriet

I dag kom pappa Dexter på besök, hela helgen ska han vara här och mysa med Bonnie. Ska man inte vara glad då, ja NÄR ska man då vara glad? 

Trevlig helg på er allihopa och pussa valparna på 9-veckorsdagen från oss!

2010-06-18

12 små valpar

12 små Ridgebackvalpar skulle leka tjohu

5 sprang iväg, så var de bara sju....

 

Ja det har varit två bitterljuva dagar. I fredags var det skolavslutning, och i dag började utsparken för valparna. Många bitterljuva avsked, för precis så sorgligt som det är att skiljas lika underbart är det att få gå vidare och ge sig ut i livet. Bonnie följde alla sina små och tog avsked vid bilen. Hon verkade tycka att de godsaker hon fick i utbyte mot valparna var en riktigt bra och rättvis affär.

 

I veckan hade vi en sista sinuskontroll med gott resultat, och veterinären besiktigade alla valparna utan anmärkning. Puh, så skönt!

Ytterligare några dagar får vi njuta av att ha valpar, sedan längtar vi efter att få träffa alla små underverken på valpträffen!

 

Snart kommer avskedsbilderna in i galleriet.

 

2010-06-12

 

  

Snart är det dax!

 

Nu är det snart dags för att oss att ta fram näsdukarna.... Hela 7 veckor fyllde valparna igår, och de börjar se ut som små hundar. Nu har nästan alla förstått att det inte blir mer di, och Bonnie stormtrivs med att få ligga hos dem utan att någon tuggar på henne. Vädret har äntligen vänt och de senaste dagarna har de legat och jäst (i ordets rätta bemärkelse) i solen. De har lagt på sig ytterligare 1-1.5 kg, och vissa har kommit över 7kg-strecket.

Efter vägningen igår, blev det avmaskning, lite solbad och sedan gjorde vi valptestet. Därpå somnade alla gosingarna och var så slut att husse och matte fick sovmorgon denna härliga soliga lördag.

 

För er som har längtat, ÄNTLIGEN har jag hunnit fotografera och ni hittar som vanligt de rykande färska bilderna i galleriet. 

 

Nu ska jag ut och njuta av solen!

 

 2010-06-05

 

 

Amorinerna har fått namn

 

Nu har valparna blivit ytterligare en vecka och är 6 veckor idag. Husse och matte som har den stora glädjen att följa deras utveckling känner sig ungefär ett år äldre för varje vecka och närmar sig alltså pensionsåldern i rask takt nu.  I veckan har de fått vara ute några gånger och njutit av frisk luft och sol. Bonnie älskar att vara ute med dem och busar och skojar som bara den. När hon nu inte längre diar så mycket mer, kräker hon istället upp små portioner till dem. Valparna verkar dock inte uppskatta dessa upplägg lika mycket som skatorna, och Bonnie har fullt sjå med att hålla fjäderfäna borta medan de små valprackarna förundrat beskådar spektaklet. Trots mat-tjuvar och ökad motion har valparna gått upp rejält denna veckan, vissa upp mot 1,5 kg. Minstingen leder nu ligan i viktökning, är nämligen 3:e störst.

 

Nu till namnen som ni säkert alla har väntat på. Registreringspappren kom idag, och på dem står följande:

      

Solbacka Gårds Amor Legend	Smaragden
Solbacka Gårds Amor Jackson	Dexter Jr
Solbacka Gårds Amor Vito	Bjässen
Solbacka Gårds Amor Napoleon	M. Bleau
Solbacka Gårds Amor Leo	Minstingen

 

Solbacka Gårds Amor Diaz	Pinky
Solbacka Gårds Amor Isadora	Goldie
Solbacka Gårds Amor Julie	Kroken
Solbacka Gårds Amor Delilah	Delilah
Solbacka Gårds Amor Petite	Petite
Solbacka Gårds Amor Marguerite	Bonnie Jr
Solbacka Gårds Amor Natalia	Gullan

 

2010-05-28

 

 

 

Valpar på grönbete

 

Äntligen har valpisarna fått komma ut i det fria! Efter ganska kyliga dagar kom helt plötsligt högsommaren och då kunde man ju inte stanna inne längre. Bonnie bevakade allt mycket noga och skällde bl.a. ut alla grannar och deras självgående gräsklippare. Lika bra att vara tydlig med en gång. Sedan bjöd hon på både bus och kel, och valparna njöt. Se nya bilder i fotogalleriet.

 

Under veckans gång har vi även haft sinuskontroll, även denna gång med gott resultat. Alla betten har kontrollerats och godkänts, och ytterligare en avmaskning har genomlidits - usch så äckligt det smakar! Alla valparna har gått upp ytterligare ett kilo, och vägde igår runt 4 kg.

 

Bonnie har också fått besök av gammelmatte och husse, samt syrran Yessies matte, vilket var en härlig 3-årspresent i efterskott. Bonnie blev så glad och sprallade runt som en riktig ystergök. Vi hade ett litet tårtkalas i solen och Bonnie fick smaskiga ben att tugga på. Gammelmatte passade också på att upplysa om att en annan av deras valpar har gått och blivit tv-kändis. Bonnies ståtliga systerson är med i Bonde söker fru - jojomensan!

 

Trevlig Pingst!

 

2010-05-22

 

 

 

Valpisarna 4 veckor

 

Ytterligare en vecka har passerat, sötnosarna växer så det knakar och har nu sexdubblat sin födelsevikt. De väger nu samtliga runt 3 kg. De börjar bli högljudda och kaxiga. Bonnie är väldigt tålig än så länge och står ut med både blodvite och morrande.

 

Valparna blir mer och mer aktiva och som förtrollad sitter man hos dem så ofta man får tillfälle. Långa "sittningar" hos valparna i kombination med överdrivet kaffedrickande har visat sig vara en ödesdiger kombination. Glädjen över att se dem växa har varvats med sömnlösa nätter med domnande ben och hjärtklappning som hypokondrikern inom mig inte har lyckats ignorera. Alla möjliga hemska sjukdomsscenarier har växt fram i min fantasi, vilket till slut fick maken att skicka iväg mig till doktorn. Som ett darrande aspelöv satte jag mig hos provtagningen för att ta alla möjliga prover, vilket sedan tack och lov visade att jag var kärnfrisk! Doktorn har nu rekommenderat stretchningar mellan sittningarna och max en kopp kaffe om dagen. Till min stora lättnad har jag nu dessutom noterat att inte bara jag har får lida av domnande ben utan även besökande, blivande hussar och mattar har fått utstå samma besvär. 

 

För att glädja alla som sitter och längtar har jag på egen hand försökt ta ett par bilder på dem alla, vilket inte var helt lätt, se resultatet i galleriet. Jag saknar min assistent Adrian som nu får uppdraget att filma dem istället.

 

Många har frågat hur Bonnie såg ut som valp, och här ser ni henne nedan.

 

 

 

 

 

2010-05-14

 

Amorinerna fyller Bambi

 

Oj, vad tiden rusar iväg, varje dag har det hänt något nytt. I förrigår märkte vi att Bonnie började bete sig lite annorlunda i samband med diandet, vred sig lite och drog ihop sig. Jodå, nog var det en och en annan kindtand som hade vuxit fram. Idag två dagar senare hade nästan alla valparna tänder överallt i munnen!

Stackars Bonnie... Det är inte lätt att vara ensam 12-barnsmamma!

 

Sötnosarna stapplar runt och påminner (tycker jag) om Bambi på hal is, vilket låter lite gulligare än att jämföra deras skakiga gång med Frankensteins monsters som "vissa" gör. Så snart de blir riktigt stadiga på benen och vädret tillåter ska de få komma ut i vårsolen. 

 

Ytterligare en sinuskontroll har gjorts med goda resultat - Stort tack till Sven från Ridgebow's och Karin från Westways för grundliga undersökningar!

Första avmaskningen är avklarad med varierande missnöje från de små liven. De går alla fint upp i vikt och nya smakprover har det blivit. De älskar att kladda runt i mat och Bonnie älskar att rengöra dem ordentligt efteråt. Mamma Bonnie är så duktig på att hålla rent. Varje morgon när bebisarna vaknar lägger vi dem på tidningspapper, där de snällt gör ifrån sig, sedan hjälps Bonnie och jag åt att städa upp. Nu börjar de själva gå till tidningarna när det är dax - de är så hjärtknipande söta!

 

Adrian har lagt upp ett nytt klipp under filmer, snart kommer även lite 3-veckorsbilder.

 

Trevlig helg!

 

2010-05-06

 

 

 

 

Amorvalparna är 2 veckor gamla!

 

Alla bebisarna växer så det knakar och väger nu i genomsnitt ca 1500g. De har öppnat ögonen och fått provsmaka köttfärs, dock inte utan Bonnies överinseende. Hon har fungerat lite som en munskänk. Ingen valp har fått prova något utan att Bonnie har fått en tugga först. Hon verkade känna sig lite förfördelad, ungefär som när man matar fåglarna i parken. Godsaker som Bonnie kan äta ger man inte gärna bort!

Förutom denna glupska mörka sida är Bonnie en duktig och ganska cool mamma. När solen lyser kan hon inte motstå de varma plattorna och så länge valparna sover lugnt ligger hon därute och njuter. Små promenader har vi också börjat med nu. Första rundan blev det många kissepauser på, ungefär en varannan meter. Bonnie var som en nytryckt löpsedel som var tvungen att sprida sitt budskap till varje pris. JAG HAR reproducerat mig!!

 

När vi nu återigen hade klippt alla valparnas 216 klor fick de flytta ut ur sovrummet och in i "valprummet" (stackars Rebecca har fått packa ihop och  flytta in till Isabel). Nu ska husse och matte försöka sova ikapp lite!

 

Dagsfärska bilder hittar ni i galleriet. En rolig sysselsättning kan vara att försöka lista ut vem som är vem, matte tappade tyvärr räkningen.

 

Trevlig  Valborg!

 

2010-04-30 

 

 

Amorvalparna fyller 1 vecka!

 

♥ ♥ Tack alla vänner för gratulationer och lyckönskningar! ♥ ♥

Oj vad tiden går fort när man har valpar! Man kan inte nog njuta av deras gosiga valpighet och små mjölkiga munnar. Bonnie tar sin mammaroll på största allvar. Hon går aldrig långt ifrån valplådan och bara när nöden kallar går hon ut, samt för att fylla på reserverna. Och reserverna behöver verkligen fyllas på, de små suger musten ur henne. Nästan alla har dubblerat sin födelsevikt och väger nu runt kilot.

Alla valparna går alltså fint upp i vikt, de har alla fått klorna klippta och lilla Petite och Gullan (jag har ju berättat om vår böjelse för smeknamn) har fått baksporrarna borttagna. Det var ett mycket enkelt ingrepp som gick på några minuter med lokalbedövning och några stygn. Dock under höga klagomål från de små. Jodå, det är gott gry i dem!

Lite nytt ögongodis hittar ni i galleriet.

(Obs! Ingen oro, inga valpar har farit illa under fotograferingen)

2010-04-23

Amor-teamet har anlänt!

 

Bonnie har idag fått 13 fina valpar varav en tik som vi tyvärr förlorade.

Nyblivna modern är trött men mår annars utmärkt. Hela förlossningen gick jättebra, Bonnie var så duktig. Hon tar väl hand om sina 5 hanar och 7 tikar - alla har ridge och ser fantastiskt fina ut! När vi har vilat ut lite själva, kommer mer detaljerad information och givetvis bilder på alla underverken, se galleri och valpar.

2010-04-16

Kärt barn har många namn

Vilken helg! Dräktigheten har nu kommit in i vad min uppfödare skämtsamt kallade för fikafasen. Hela dagarna fikar vi och pratar hund med massor av trevliga valpköpare. Bonnie har snällt låtit sig klappas, fotograferas och njuter förstås av allt beröm.

Bonnie har haft sista helgen med gänget. Hela påsken har varit full av bus och god mat; ägg, lamm, kyckling och köttbullar, och Bonnie har förstås sett till att hålla sig framme. I fredags åkte vi till landet och fick njuta av underbart väder och härliga promenader mellan ko och fårhagarna. Det var ett kärt återseende mellan Bonnie och kompisarna Dougald och Livia. Visserligen är hon tung och rädd om magen men lite fart fanns det i henne. Se bilder på buset under galleri. 

Som vanligt tog lantluften musten ur oss och vi somnade gott bara för att vakna i gryningen av att Bonnie skällde. -Ååh nej, tänkte jag, är hon hungrig igen (hennes aptit har tagit helt nya proportioner), men väl uppe hörde jag ett bröl och utanför verandan stod det en ståtlig rådjursbock i morgondiset. Tyvärr hann vi inte få fram kameran.  

Nu är det som sagt mammaledighet som gäller, nedräkningen har börjat, bara 14 dagar kvar för mamma Voff.

  Bonnie på dag 47

2010-04-05

Vi har fått en tjockis i familjen....

 

Bonnie växer så det knakar. Hela fem kilo har hon gått upp och magen mäter 88 cm på dag 43. Tjugo dagar kvar alltså och Bonnie känns så glad och pigg. Pälsen glänser och trots att hon verkar utsvulten dygnet runt verkar hon i alla fall inte lida brist på någon näring. Hon motionerar som vanligt, även om hon numera vill gå hemåt tidigare. För första gången igår kunde vi passera grannens katt utan större tumult. Katten fattade ingenting och fortsatte att fräsa trots att vi lugnt promenerade förbi. Även kaninerna verkar få härja fritt, för nu har de snart ätit upp alla mattes tulpaner - suck!

 

Nu är det påsk och med det massor av hundbesök, vi får se hur leksugen damen är!  Idag kom Aaron och Melvin och hälsade på. Melvin upptäckte ju kärleken med Bonnie och det glömmer han inte i första taget. Aaron var den perfekte gentlemannen, och var både omtänksam och hänsynsfull. Snart kommer lite bilder från dagen, njut under tiden av bilder på Lady och Bonnie under galleri.

 

 

  Natalie fick hela gänget samlat framför en godisbit

 

 

2010-04-01

 

 

 

 

Bonnie har valpar i magen!

 

Den senaste veckan har Bonnie börjat se lite rund ut om magen, och egentligen har man inte kunnat undgå att märka att hon är dräktig. Hennes aptit har om möjligt varit ännu friskare än vanligt. Hon tenderar att glömma att hon har fått kvällsmat och ställer sig gärna och väntar in en andra portion. Styvmamma Lady har börjat behandla henne väldigt märkligt och verkar längta än mer efter valpar. Så nog har vi förstått att hon är dräktig, och idag, 32 dagar efter parningen hade vi tid bokad för att göra ultraljud.

 

Eftersom veterinärtiden var precis efter husses och mattes kurs, fick Bonnie följa med och hälsa på alla kurskamrater. Oj så mycket muffins det blev! Det vill hon nog göra om...När Bonnie blivit väl omklappad och allt var uppätit var det dax att köra vidare.

 

Efter en dryg timmes väntetid hos veterinären, som hade fått in ett akutfall, fick Bon

nie hoppa upp på bordet för att göra ultraljud. Och där på skärmen syntes en massa svarta bollar, "många valpar" sa veterinären och kunde räkna i alla fall 6-7 stycken.

 

Blivande mamman mår utmärkt och väger nu 40,3 kg. Nu är det bara en månad kvar... 

 

 

2010-03-18

 

 

 

 

På alla hjärtans dag sa det klick!

 

I måndags fick vi resultatet från blodprovet. Vad veterinären kunde utläsa var det dags för parning samma dag eller morgondagen dvs i tisdags. Vi packade ihop väskorna och gav oss iväg till Västervik på tisdagsmorgonen. När vi väl var framme åkte vi direkt till Dexter som hade suttit uppe och ylat hela natten i väntan på sin tjej.

Han rusade ut som väntat och började jaga henne. Hon var dock inte lika het på gröten, hon spottade, fräste och högg efter Dexter. Efter en stund i kylan ville de gå in och värma sig. Det dröjde inte länge förren de båda hade somnat gott. Det kändes som de hade drabbats av Törnrosasömnen och aldrig ville vakna igen, åtminstone inte deras glöd för varandra. Samma sak på onsdagen, ingen hetta eller passion alls.

Vi började alla oroa oss för vad som var fel och gick till den lokala veterinären som kunde konstatera att Bonnie var i höglöp. Efter att ha resonerat fram och tillbaka beslöt vi oss för att åka hem och ta Dexter med oss.

Resten av veckan har gått i samma lunk. Dexter har luktat av Bonnie mellan varven och sedan gått och lagt sig igen, ingen brådska här inte. I morse vaknade han dock med en annan blick. NU hade han siktet inställt på Bonnie. En hel veckas digert flörtande med Dexter gav äntligen utdelning!  På Bonnies tjugonde löpdag.(Matte hade nästan gett upp hoppet, men husse höll fanan högt).

Aldrig har vi träffat en hane som är så cool! Han har smält in i familjen och legat och gosat i soffan. Han har tiggt blodkorv och vi har gått härliga promenader. Det känns verkligen tråkigt att behöva skiljas från honom, men samtidigt som ett privilegium att få ha lärt känna honom så väl. Vilken skön kille!!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

2010-02-14

Bella kommer på besök

 

Det blev ingen tur till Västervik denna helgen! Vi åkte till djursjukhuset i torsdags för att göra blodprov och utstryk. Dessvärre kom provsvaren bort så vi fick åka in igår för att göra nytt (blä). Dock visade utstryket att Bonnie inte var riktigt redo ännu. Nu är ju dessa proven inte helt tillförlitliga, men eftersom damen i fråga inte riktigt visar humör när vi träffar hanar är jag ganska lugn för att det kommer att dröja några dagar till.

 

I stället kom bästisen Bella på besök med sin lilla baby Iza som nu är hela 12 veckor. Den djupa snön var inte skön för tassarna och det var inte helt lätt att hitta barmark till prinsessorna.

 

2010-02-07

 

 

 

Bonnie löper

 

Som en klocka kom Bonnie igång med löpet precis som planerat. Nu dröjer det inte så länge innan vi åker upp till Västervik igen. Hoppas på lite mildare väder denna gång!

I helgen åkte vi upp till landet för att kolla så att snön och rådjuren inte hade trängt sig in i huset. Allting var så lugnt och fridfullt, det var bara rådjurens många legor och färska spår i snön som skvallrade om att de inte var långt borta.

Bonnie njöt av att plumsa runt i snön, solen sken men det blev kallt om tassarna. Efter en rejäl runda fick vi gå in värma oss framför brasan med varm choklad och grisöron. se foto under galleri.

2010-01-31

Bus med kompisen Aaron

I dag kom Aaron och lille Melvin på besök. Aaron störtade ut ur bilen rakt in i gumpen på Bonnie. Nu blir det bus tänkte Bonnie och rusar ut på planen, men Aaron ville inte busa, han hade något helt annat i tankarna. Gentleman som han normalt sett är, betyder detta bara en sak, snart är det löp!

Som tur var fanns ju lille Melvin på plats. Han har inte riktigt fått igång sina hormoner

ännu, och tyckte det var hur kul som helst att jaga ikapp med Bonnie. Så kul faktiskt att det känns som om hans hormoner också vaknade till liv.

Ja, Bonnie kanske är punktlig i alla fall och sätter igång snällt som det var tänkt, i slutet på Januari. Se foto på Aaron under galleri.

Västervik i vinterskrud

Mellan jul och nyår packade vi in barnen och Bonnie och for iväg till Västervik.

Efter att ha gått igenom hela rasregistret av Rhodesian Ridgeback, föll vi för den ståtlige Dexter som bor i Rogers gamla hemtrakter Västervik.

Det var jättetrevligt att träffa matte Ullis och husse Jonas med familj. Dexter var på hugget efter en lång dag av väntan, och Bonnie som suttit i bilen hela dagen var glad för att busa loss med Dexter.

Hela familjen, i synnerhet Bonnie, föll för Dexter som är ännu finare i verkligheten och har en väldigt trevlig personlighet.