God Fortsättning!

 

Ljuset börjar återvända och våren lurar lite hoppfullt runt hörnet känns det som. Årets vinter är raka motsatsen till fjolårets snöskräck, och även om man saknar solen så känns det skönt att slippa den hårda kylan. 

 

Årets stora högtid julen kom och gick. Jag älskar julen! Visst är det jobbigt att dra fram alla ljusstakar och belysningar, och i år kom väl inte allt fram riktigt, men väl allt är på plats så känns det som man faktiskt kan njuta av mörkret och inte minst alla julens blommor.

 

Till nyår dansade vi wienervals och njöt av skidåkning. Bonnie var förstås med, och för henne var det mer en resa i gastronomins tecken. Hon är inte så mycket gourmet som gourmand och på kontinenten är ju hundar välkomna på alla restauranger. Blev vi missnöjda med maten så blev hon desto nöjdare. Doggybagarna blev många och denna veckan blev det mycket hundmat över.

 

Skidåkningen gick väl sisådär, knäna värker fortfarande mer än en vecka senare. Man är ju inte 20 längre, och därför skulle vi kanske tänkt oss för innan vi sista dagen åkte upp till toppen och åkte nerför i ca 3 km branta sluttningar med pucklar och is om vartannat. Skräcken av att göra en "Allan" (en stackars förolyckad bekant har fått namnge detta hemska skräckscenario) som innebär en split i backen. Vår bekant knäckte kulorna, som Isabelle säger, vilket i detta fallet menas lårbenskulor. När vi närmade oss slutet på backen skakade benen och koncentrationen vacklade. Backen var brant, pucklig och isig och jag kunde inte sluta fnittra. Rätt som det var slant jag, och det sista jag tänkte innan jag kom ner på gumpen var "nu gör jag en Allan". Lyckligtvis klarade jag mig denna gången med en sträckning och några blåmärken.

 

Så nu räcker det med snö, nu vill vi ha mera sol!

 

Sköt om er allihopa!

 

2012-01-17

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft syskonträff!

Nu börjar allvaret igen

 

Skolorna är sedan några veckor tillbaka igång igen, solen går ner tidigare på kvällarna och termometern indikerar klädbyte. Det känns lite konstigt för sommaren kom ju aldrig riktigt. Regnet har öst ner sedan i våras och det verkar som att bondepraktikan stämmer, "om inte juni och juli koka, kan inte augusti steka". Ser man det från den positiva sidan så har man fått väldigt mycket gjort i sommar. Att ligga i solen och slappa blev det ju inte mycket av.  

 

Under den värsta regnperioden skulle vi sätta igång och gräva grund till ett växthus. Bonnie som var skendräktig hade visat prov på stor duglighet vad gäller grävning. När jag hittade en grop/tunnel bakom kontoret som såg ut att gå halvvägs ner till Kina, slog det mig att hon hade kunnat gräva ut min lilla grund väldigt fort och lätt.

 

Jag tog ett jordborr, borrade några hål i det utmärkta området, hällde i lite fiskleverolja samt stoppade i lite hundmums och sa till Bonnie att leta. Först stod hon bara och glodde på mig med sina oskyldiga hundögon. Vred lite på huvudet när jag försökte få igång henne, som om hon sa "jag, gräva? Det har jag ju aldrig gjort förrut". Till slut gav jag upp och gick in, tänkte att det nog är lite Ratata i henne i alla fall.

 

Men ops, vad hände nu då? När inte matte stod och tittade på gick det mycket bättre. Nåja, hela grunden grävde hon inte men lite hjälpte hon till, min egen lilla bobcat.

 

Jag var inte helt säker på att min ide var den bästa dock, tänk om hon nu skulle börja gräva upp hela trädgården? Hittils har det gått bra i alla fall, men det var kanske tur ändå att hon gjorde det i smyg.

 

Så här fint blev det i alla fall!

 

 

 

 

Nej, nu är det som sagt tillbaks till allvaret! Rallyträning för Bonnie står på agendan.

 

Ha det gott och låt oss hoppas på en riktig indiansommar!

 

2011-09-15

 

 

 

Förlåt, jag har varit otrogen

 

Jag har frångått mina principer och fallit för det äldsta tricket i boken, guld och gröna skogar! 

Fylld av skam och skuld gick jag till Roger och bekände. Som väntat dröjde han inte med att plocka ihop sina saker och köra upp bilen och koppla på släpet.

 

Tillsammans körde vi iväg till Plantagen, som jag så dyrt och heligt lovat att inte besöka sedan de tog över vår lokala handelsträdgård. Besvikelsen var så stor när detta hände att jag svor att bara gynna de fristående handlarna i trakten så att dessa inte skulle gå samma öde till mötes. Dock kunde jag inte hitta de plantor jag sökte så jag bestämde mig för att ta en titt på Plantagen om de släppte in Bonnie vill säga. Visst var hon välkommen, hela personalen intresserade sig för henne som för övrigt inte verkade ha mycket att göra. Det visade sig att fler hade resonerat som mig, varpå stora delar av sortimentet såldes ut med 50% rabatt.

 

Jag tvekade en stund, men kunde sedan inte hålla tillbaka. Stora plantor lades undan och sedan sprang vi hem, jag och Bonnie. Resten vet ni... Guldet sparade jag och den gröna skogen är nu planterad.

 

Ingen idealisk planteringstid egentligen, men med denna konstanta nederbörden behöver jag nog inte bekymra mig.

 

Mellan regnskurarna har vi har haft några kära återseenden med Dondoo, Svante och Molly och deras hussar och mattar. Vilka rejäla hundar de har blivit! Så fina och goa i temperamentet, jättekul att se!  

 

Nu ska jag ut i rusket, så alla vänner:

 

Upp med paraplyn och fram med gummistövlar, låt inte regnet hålla er tillbaka!

 

2011-07-24

 

 

 

 

Rosornas tid

 

Hurra, nu är det äntligen sommarlov igen!

 

Att hitta avslutningskläder till flickorna var ett omfattande projekt, hela Malmö/Lund med omnejd har dammsugits på vita klänningar och resultatet var sisådär. Det slutade med att Isabelle valde vita byxor och att (HUGA) Rebecca fick återanvända en klänning! Vilken pina, hon "slutar ju faktiskt 9:an". Hon kom fram till att nya accessoarer var räddningen, vilket då föranledde en helt ny jakt. Lagom avslutningen var avklarad hade jag lillasysters födelsedag att inhandla till, och när det nu änligen är avklarat är mamma helt slut! Tur man bara har två döttrar!

Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men stackars Bonnie är lyckligtvis skendräktig och bryr sig inte så mycket om att promenera för tillfället!

 

Nu har rosorna börjat slå ut och man påminns om hur kort sommaren är! Jag försöker ta vara på tiden så mycket att det nästan är ångestframkallande, hur ska man hinna allt? Tur att att dagarna är långa för på denna korta tid ska man träffa alla vänner, måla alla snickerier, fixa trädgården, åka på alla utflykter och förbereda alla sommarens nöjen. Det känns ledigare när man inte har semester...

 

Som tur är hann jag och flickorna med ett besök hos Lulu och Göran och fick mysa med Fridas goa, nästan 8 veckor gamla valpisar! Såå söta och fina med såå vassa klor och såå skarpa tänder.

 

 

 Efter allt röj, deckade alla...

 

 

Jag har fått in ytterligare foton, som är uppladdade i 1-års albumet, se galleriet.. Första sidan pryds av Scubbe, välfotograferad av husse Johan. 

 

Nu måste jag fortsätta att jaga vidare så att jag tids nog hinner njuta av sommaren!

 

2011-06-17 

 

 

 

 

 

Bonnie har fyllt 4 år och valparna har blivit ettåringar!

 

Oj, vad länge sedan jag skrev! Tiden går så fort på våren. Allt som vaknar till liv behöver en hjälpande hand. Alla nya projekt ska påbörjas för att vara klara när sommaren kommer. Massor av högtider som ska firas och alla verkar fylla år, så även vår fina Bonnie som har blivit 4 år och vuxen! 

 

Bonnie känns verkligen vuxen och blazé nu. De hundar hon tidigare så gärna ville leka med kollar hon bara in, för att sedan ointresserat vända bort huvudet. Nu är det de som kommer till henne, dock utan någon större framgång. Bonnie gillar till vår stora skam bara löptikar, gärna lite äldre sorter. En riktig glädje-kick blev det när vi upptäckte att vår nya granne har en lite äldre Ridgeback-tik. Staketet svajade ordentligt när Bonnie fick fnatt och höll på att skrämma slag på alla när hon nästan mejade ner hela anläggningen.

 

Men nu är det snart sommartider igen, värmen stjäl lite energi. Bonnie ligger redan vid 20 grader och flåsar på golvet. Det märks att hon har fler generationer i Sverige än vad jag har!

 

Valparna har som sagt fyllt 1 år den 16/4! Alla tikarna har haft sitt första löp, någon kanske snart är på väg in i sitt andra. Tikarna väger mellan 38-40kg och har en manke på mellan 64,5-70 cm. Hanarna väger mellan 42,5 - 51,4, och har en mankhöjd på 69 - 72 cm. Man får nog säga att alla har blivit stora och ståtliga!

 

Utställningssäsongen är i gång, och vi gratulerar Nelly som blev 1:a bland juniorerna med CK i Hässleholm. Svante får också en hyllning som i Västervik blev BIR, BIG och slutade som 2:a Best in Show! Fantastiskt!

 

Jag har fått in lite bilder på alla busungarna! Se galleriet.

 

2011-05-31

 

   

 

 

Våren är här!

 

Äntligen har solen anlänt! Ett tag höll vi på att ge upp hoppet, både jag och Bonnie. Vi stammar ju båda från Afrikas breddgrader och då tycker man inte om kyla. Men nu när solen har tittat fram är vi så glada så! Bonnie stormar alla öppna fält som hon får tillfälle att springa på, och med kraftigt ökad aptit som följd. Man får vara rädd om fingrarna när hon snappar åt sig godisbitarna.

 

För att omsätta all energi på något vettigt sätt har vi börjat på Rally-lydnad. Jättekul! Man får inte vara sträng, man får kalla och pocka hur mycket som helst och sedan massor av godis, jippie tycker Bonnie!! Jag som älskar att glytta med min hund har nu äntligen hittat ett sätt att få göra det på som ingen kan klaga på.

 

Kära söta lilla Allie har varit på besök i några dagar. Vi passade på att döpa om henne till Ali Baba, eftersom det visade sig att hon var en riktig rövare! Vi fick låsa alla dörrar och utgångar för att hindra henne från att gå på rövarstråk, jojomen!

 

Isabel visade Allie på Mö utställning, Nelly var med i samma klass. De fick båda andrapris, men var jätteduktiga i ringen. Scooby var också med, men han ville inte trava ordentligt varpå han inte blev bedömd. Bättre lycka nästa gång!

 

Nu börjar Bonnie skälla, är det någon därute? Hon har förändrats lite sedan Lady försvann, blivit mycket mera vaktig. Ja, det tar nog ett tag innan vi har vant oss.

 

Njut nu av våren, det är den bästa tiden på hela året!

 

2010-03-28

 

 

 

Lady 2001.03.12-2011.03.01

 

Kära Lady kom aldrig tillbaka från veterinären. Förrutom att hon hade feber, visade det sig att hon bl.a hade väldigt dåliga levervärden och fick stanna över natten. På tisdagen kom beskedet att hon hade cancer i magen och att det inte fanns något att göra. Hon hann inte fylla 10 år.

 

Nu är vi en hund fattigare här på kontoret och Bonnie har förlorat sin "adoptivmamma" och goda vän. Vi minns henne som den snällaste av hundar som aldrig kunde få nog av kel, men även som en av de smartaste. Hon registrerade varenda fottramp i sitt minne, hon visste precis vilka postbud som hade varit här två år tidigare och vilka som var nya. Hon hade dessutom ett sinne för vilka människor som var pålitliga och inte, och då markerade hon med att morra. Det hände inte ofta, men de gånger det hände hade hon rätt. En cool hund var hon också, denna Finska Lapphund. Hon ryckte på pälsen åt det mesta, och tycktes aldrig visa någon osäkerhet.

 

Vi kommer att sakna dig Lady!

 

 

   Lady 9 år med dräktiga Bonnie

 

 

2011-03-02

 

 

 

Borta bra men hemma bäst!

 

När Aaron hade åkt hem var det dags för oss att åka iväg. Första destinationen var NYC. På några dagar hann vi med lika mycket som vi här hemma skulle behövt minst två veckor för. Om alla tusentals turister har samma inställning är det inte konstigt att staden håller ett så högt tempo. Fullständigt slut av allt jagande och jetlag åkte vi vidare till San Juan i Puerto Rico. Vi fick ett härligt dygn där innan vi åkte vidare till Karibiens skimrande sandstränder och laguner. Efter en veckas kryssande var det hemfärd, och vi längtade alla efter vår kära Bonnie. Hon har varit hemma med Lady och Diana, och enligt Diana har hon förutom några små flipp varit riktigt skötsam. Nu har jag lovat Bonnie att vi inte åker någonstans utan henne på minst ett år, åtminstone inte allihopa på en gång.

 

När vi kom hem visade det sig att Lady blivit dålig och Diana åkte in till veterinären. Hon fyller 10 år den 12/3 och vi håller tummarna för vår kära vän!

 

2011-03-01

 

 

 

   Höga vågor på Barbados

 

 

 

Bonnie har fått en ny pojkvän

 

Nåja, en nygammal pojkvän i alla fall. Hennes gamle kompis Aaron är nu inneboende hos oss tillsvidare. Dessa två Ridgebackar skulle kunna vara stöpta i samma form. De är som lång och lerhalm, gosar och myser hela dagarna. När de är ute är det full fart, det gäller att hålla fast ordentligt och inte halka omkull på det slippriga vinterunderlaget. God hjälp av varandra har de också när det ska jagas smådjur. Sist fick Bonnie tag i en mus som var så rolig att leka med att det dröjde innan dödsstöten sattes in. Aaron stod förundrat och tittade på medan lillmatte Isabel höll på att bli tokig på stackars Bonnie som inte förstod någonting.

 

  Aaron i givakt och B. i soffan

 

Mitt i skrivande stund, knackar det på dörren och Paul och Preben står utanför med "Bjässen" eller som han nu heter Dondoo (uppkallad efter stenbocken). Så stor och fin han har blivit! Helt ljuvlig i pälsen och precis lika energisk som när han var valp. Oh, vad roligt det var att se honom! Dondoo har precis fått sitt pass så nu har de åkt vidare till Danmark. Trevlig tur önskar vi, och tack för att ni tittade förbi!

 

2011-01-25

 

 

 

Nu är det jul igen..

 

Ja, som sagt julen är här med allt som hör till. Sista julklapparna ska införskaffas och julmaten ska inhandlas. Snön har prytt landskapet och lyser upp de mörka kvällarna. Bonnie har fått plumsa runt i snön ordentligt och börjar äntligen hämta sig från sin skendräktighet. Leo har bott över en helg och han piggade upp både mamsen och oss alla andra ordentligt. Han har blivit en stilig och stor herre! Vi passade på att ta en tur till landet och fick ett skönt träningspass i den djupa snön. Leo var lika mycket under som över snön.....

 

 

 

 

Käre Scooby har också kommit förbi, även han har växt om sin mamma. Lika go och glad som vanligt. Vilka SÖTNOSAR de har blivit!

 

Nu önskar jag er alla en härligt vit och god jul. Mys och ta hand om varandra!

 

2010-12-20

 

 

Var är moonbootsen??

Jösses vad det är kallt! Och det är bara november, kommer det att bli ännu kallare? Kommer det att bli den kallaste vintern på 1000 år? Hujedamej, vad ska elräkningen landa på? Och framförallt, hur länge kan Bonnie hålla sig? Ja det är många frågor nu, vissa mer komplexa än andra.

Kylan i kombination med skendräktighet har ändrat Bonnies beteende en smula. Visserligen har hon alltid gillat att "Mysa" som vi kallar det. Så fort hon får höra "mysa" rusar hon uppför trapporna in till sovrummet. Nu vill hon mysa jämt, med eller utan sällskap. När hon har fått frukost smiter hon upp på ovanvåningen och kryper under ett varmt duntäcke. Får hon bara mat skulle hon kunna ligga där ihoprullad resten av dagen. Det är alltså inte poppis med några långa turer för tillfället.

Stackars Bonnie säger min pappa jämt. Inte nog med att hon inte verkar få tillräckligt med mat (hon är ju hungrig jämt) utan hon ska behöva utstå den Svenska vintern också. "Man får tänka på konsekvenserna innan man tar en hund från Sydafrika" sa han senast och spände ögonen i mig samtidigt som han skakade på huvudet.

I helgen blev hon i alla fall glad, hon fick nämligen träffa gammelhusse och matte. Vi åkte till det nybyggda området där de är nyinflyttade. Vi slapp kolla husnummer och annat för Bonnie visste exakt var de bodde, dofterna var tydligen starka. Hon sprang rätt in på deras uteplats. Hon var så glad, så glad, så glad så!

Denna helgen borde hon i synnerhet få upp värmen, för då ska Leo vara inneboende! Mer om det nästa gång. 

Lite nya Amorbilder har kommit in i galleriet.

Sköt om er i kylan!

2010-11-30

Härliga höst

Liyah en Delight

Jeanette var tvungen att åka iväg med jobbet och då fick Liyah komma och bo hos oss. Nu har vi kommit på att vi har döpt henne fel, hon är nog mer en Delight än en Delilah. En glad liten loppa som mitt i natten kom uppstudsandes i vår säng och lade sig på våra huvudkuddar med tassarna upp i vädret. Se lite bilder på den lilla godbiten i galleriet.

Nu när jag har varit lite småsjuk, så har jag läst lite böcker, och jag får passa på att rekommendera Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll". Alla får ju inte direkt den förmågan med modersmjölken och sannerligen inte jag själv som från min mors sida kommer från en lång rad ettriga argbiggor. Tack säger jag till författaren som tar död på löjliga myter som att det skulle vara korkat att vara snäll. Jag menar hur kul är det att bli jämförd med en kossa bara för att man är lite hygglig? Eller vad sägs om "Det är tanken som räknas"? Hur fel är inte det? Är det något som räknas är det ju just handlingar. Talesättet är en lam ursäkt för dem som inte orkar, inte bryr sig eller bara inte vill.

Leve snällheten säger jag och önskar alla en riktig skön och härlig helg!

2010-09-03

Utbrytardrottningen

Förra året var vi i Cotswolds, England. Där bodde vi i en liten idyllisk by vid namn Burton on the water. Efter en tid med vackra landskap och Shakespeares historia ville barnen ha äventyr. Vi bestämde oss för något hundvänligt och styrde kosan till Forest of Dean nära Oxford för att "go ape". Lite märkligt tänkte jag för mig själv att trädklättring skulle vara hundvänligt, men ville inte gärna förstöra den glada stämningen i bilen. Väl på plats fick vi reda på att de hade en hundviskare som gärna tog sig an Bonnie medan vi andra fick apa oss i lianer. Visserligen är hon inte stormförtjust i främlingar, men han var ju trots allt en hundviskare och med två stora dobermann dessutom. Påklädda selar och rustning begav vi oss till klätterplatsen. När jag 15 meter ovan marken stod och kramade träd började jag höra hundskall som jag kände igen. Skallet blev mer och mer intensivt och när jag sänkte blicken ser jag Bonnie, glad i hågen på väg upp i trädet under mig. Hundviskaren kom flämtande efter och försökte fånga in henne. Efter ett par fruktlösa försök gav han upp och vi kom överens om att hon fick lov att gå där lös 15 meter under oss, vilket hon också gjorde under återstoden av våra eskapader.

I söndags hade vi valpisar som skulle förbereda sig lite inför sin första utställning. Det är alltid lika roligt att få träffa de hoppiga små raringarna, och ett kärt återseende var det med vackra Allie som vi inte har träffat sedan hon flyttade hemifrån. Efter en massa kram och bus, fick Bonnie gå in och vi andra begav oss till idrottsplatsen. Lite orolig var jag att jag inte låste ytterdörren, men för tusan tänkte jag, öppnar hon dörren kommer hon ju i alla fall inte ut genom grindarna. En stund senare kommer en flåsande hund utspringande på planen, grindarna har hon tydligen hoppat över. Ja att Bonnie är speciell är inget nytt, det har jag vetat sedan första gången jag såg henne strutta runt i Jan och Margaretas trädgård, med sitt lilla röda band runt halsen, och solen strålandes ur ögonen. Vi som egentligen hade bestämt oss för en annan Ridgeback fick med skammen i rösten ringa och förklara att vi blivit hejdlöst förälskade. Bara Adrian var lite skeptisk, "-Ska vi verkligen ha en hund som är som Rebecca? - Jag menar hon terroriserar sina syskon och äter upp all mat!" Oh, den råa syskonkärleken...

Igår kom en liten Liyah för att stanna över natten och förgylla vår vardag. En kaxig kärleksfull tjej med en svans som en propeller. Men det får jag berätta mer om nästa gång, för nu står hon vid dörren. Måste springa!

2010-09-01

Familjen Bonniesson

Eftersom jag inte är mycket till bloggare, döper jag nu om denna sidan till krönikan, och här får ni nu hädanefter läsa lite sporadiskt om familjen Bonniessons äventyr.

Bonnie har haft en hektisk helg. Faktum är att matte och Bonnie delar en passion för plantering och växtodling. Matte mest för blomsterprakten, Bonnie mest för alla härliga dofter, i synnerhet när det har gödslats. Vi har ett väldigt trevligt utflyktsmål nära oss, som Bonnie helst besöker dagligen. Nämligen en plantskola som förrutom växterna har lite löst springande katter, hyllor fyllda med gödsel och blodmjöl, och dessutom ett par tamsvin. Bonnie älskar dessa små lortgrisar, och de älskar henne tillbaka! De kommer nöffande och knorrande varje gång Bonnie buffar på deras staket. Efter lite sniff och snus är Bonnie nöjd och vi kan fortsätta med mattes intressen. Bonnie är lite utav en mög-gris själv. Badar gärna i gyttja och lera. Kanske är det därför som hon glänser så i pälsen. Nåväl, testa gärna men bada med måtta eftersom doften är mindre behaglig.

I Fredags besökte vi Den stora trädgårdsfesten i Sofiero, där Bonnie blev beundrad och fotograferad av förbipasserande i massor. Inte för att hon brydde sig särskilt mycket, men hon hade inget emot att posera framför blomsterfägringen. Efteråt fick vi åka tåg hem, vilket vi är ovana vid båda två. Upp och ner för trapporna på Helsingborgs station, jaga tågen och leta upp rätt spår. Ut och in genom skjutdörrar och hissar. Roligt tyckte Bonnie som sedan satt och tittade ut genom dörrarna och fick påstigande att ta en annan ingång. 

På söndagen fick vi finbesök av busiga valpisar, vilket var oemotståndligt för Bonnie. Jag berättar mer om det nästa gång!

2010-08-30

Valpträff i Jularp

 

Vi lyckades pricka in årets blötaste dag när vi samlades för att återförena amorkullen och mamma Bonnie.

 

Vädergudarna började värma upp redan på lördagen med lite småskurar för att sedan accelerera under natten med ösregn för att blöta upp marken ordentligt. På söndagen var det maxat hällregn som höll i utan uppehåll hela dagen. Riktigt hundväder med andra ord!

 

Med vad är lite hällregn för tuffa hussar och mattar som precis som sina tappra valpar trotsade vädrets makter och bjöd på härligt gott humör och massor av bus. Ingen av de små tuffisarna fick skrämselhicka av gammelmatte som stövlade runt i läskig regnponcho, utan förstod istället att det var ett ganska bra regnskydd att stå under mellan lekvarven. Det är gott gry i de små liven det måste medges.

 

Det var underbart att se dem tillsammans igen och Bonnie njöt av att leka med sina "bebisar" som hon hade suttit och väntat på hela förmiddagen. Alla småhundarna hade växt så fint och såg ut att må så bra så. Tack alla hussar och mattar för att ni tar så väl hand om era små!

 

Bonnie fick upp aptiten av allt spring och krävde en extraportion till middag, eller var det möjligen så att alla valparna tillsammans påminde henne om hur mycket hon brukade äta under valptiden och gav lite extra salivavsöndring?

 

Eftersom jag är en usel fotograf, väntar jag på bilder från Adrian och om vi har tur kommer även en liten film. Kika under tiden på Johans blogg.

 

http://www.johanolsson.org/blogg/?p=427

 

2010-08-09

 

Bilderna finns nu i galleriet

 

 

 

 

 

Semester!

Härliga sommar!

 

Trots hettan är det full fart på Bonnie. Hon är som Dr Jekyll och Mr Hyde, fast hennes alter egon heter snarare Bugs Bunny och Tjuren Ferdinand. Hon lurar mig och sticker som ett skott så fort hon får en chans för att i nästa sekund stanna upp, dofta på blommorna, rulla sig i gräset och sedan vägra att gå vidare. Jag kör på devisen "fake it 'till you make it", försöker lura henne att tro att jag har full koll på läget och överlista henne så gott jag kan. Frågan är vem som är smartast, hon eller jag?

 

I helgen kom ljuvliga Liyah (Delilah) på besök, en tuff brud i snygg förpackning. Trots att vi hade både två och fyrbenta gäster här, tog hon direkt initiativet och gick fram och bjöd upp till lek. Hennes nos gick på högvarv och hon luktade sig till både lammkött och hundgottepåsar. Sedan sov hon sött hela natten och höll sig ända till 7.30 innan hon gick ut för att kissa. Duktig kicka! 

 

Scooby Doo har blivit rikskändis på Norska RR-klubben. Husse Johan är skicklig med kameran och precis som NRRK kan inte heller jag motstå att ladda upp den ljuvliga bilden på Scooby och Abbe.

 

Sköt om er i värmen!

 

 

 

 

2010-07-05

 

 

Lite sött och lite surt

 

Aldrig får man någon sovmorgon! Igår vaknade jag av akuttelefonen från jobbet och i morse av en ilsken motorsåg kl. 07.00 från hantverkare på VÅR gård! Kan man inte få reda på någonting...? Hursomhelst, nu när jag är uppe, tar jag tillfället i akt och uppdaterar bloggen.....

 

Helgen började redan i torsdags, dagen innan midsommar. Vi körde till Sjöbo och hälsade på Roland och Cecilia och fick träffa underbara lilla Nelly (Gullan) och hennes storasyster Becky. Vilket puss och kramkalas det blev! Nelly sprang fram till mamma Bonnie och undersökte mjölkproduktionen på en gång. Sedan blev det bus och bråk och därmed lite uppfostran från Bonnie, men då sa Becky nej. Ingen höjer minsann tonen i hennes hus! Saker ska gå rätt till, så är det bara! Se buset i  galleriet.

 

På midsommaraftons morgon packade vi bilarna och for till landet. Underbar sol och natur mötte oss, och Bonnie fick Ridgeback-fnatt och kutade upp och ner och fram och tillbaka. Eftersom vi är sportigt lagda bytte vi sedan transportmedel till cykel och Bonnie löpte hela vägen till Lotta, Tobbe, Dougald, Livia och Nova som väntade med sill och gottesaker. Dougald blev som vanligt vild av åsynen av sin älskade Bonnie och trots värmen blev det bus och jakt.

 

Midsommarmorgon skulle man vara pigg kl. 07.00! Vojne vojne..Roger hade ställt in GPS:en till Järavallen och jag följde snällt alla anvisningarna genom kostigar och småvägar tills jag kom fram till RR-specialen, redo att hjälpa till efter bästa förmåga. Dagen blev lång och när jag kom hem på kvällen stod familjen klar med lyxig middag och badväskan packad. Nere vid Vaxsjön var det grillfest och nakenbad, och Bonnie och Nova ville också vara med förstås! Tyvärr var vi inte bjudna så det blev bad och långpromenad istället.

 

Några timmars sömn blev det innan klockan ringde och det var dags att köra till Järavallen igen. Denna morgon fick jag ta sonens lilla tvåsitsiga utan GPS och karta. Måtte jag komma ihåg alla avkrokar tänkte jag, men ack, icke! Jag fick en härlig tur på landet, runt Marieholm och Skrå och Karaby och allt vad det hette. Fantastiskt skulle min man ha sagt att få köra runt i det tysta landskapet endast  ackompanjerad av den morrande motorn som ekade i kupen.

 

Försenad och stressad sprang jag till Sekretariatet och fick träffa Bonnies syster Yessie som tillsammans med matte Helén hade tagit hem tävlingen i lydnadsklass 1! Stort GRATTIS!! Helén har ju alltid haft vinnarskalle, målinriktad och envis som synden. Nu är det också fastslaget att Yessie är en vinnarskalle, hon tog nämligen även hem titeln "Bästa Huvud" och slog därmed BIR-vinnaren! Bonnie solar sig i glansen....

 

Efter ännu en lång dag med vackra hundar, trevligt sällskap och STARK sol, var det dags att köra hem. Var lättad över att slippa den krångliga vägen till landet och sätter mig i bilen för att köra hem till Åkarp. Bilen startar inte! Pisspotta också!!! Jag glömde i stressen på morgonen att stänga av lamporna, och batteriet hade förstås laddat ur. Tröttheten tog ut sin rätt och jag ville bara slänga mig på marken och slå och tjuta, men eftersom jag trots allt är närmre 40 än 4 år, fick jag motvilligt behärska mig och gå och leta upp hjälp istället. Nu är jag hemma och kan inte riktigt skratta åt det hela eftersom jag är så öm av all sol, men det kommer..

 

Njut av bilden på vackra Yessie med stolta matte.

 

 

 

 

 

2010-06-29

 

 

 

 

En eloge

 

En hyllning till alla fantastiska valpköpare som nu är nyblivna hussar och mattar! Tack för alla uppdateringar som ni har gett oss! Det är så roligt att få följa alla småttingarna, och få höra om deras utveckling. Det är också glädjande för oss gamla hussar och mattar att få höra att de alla har anpassat sig så bra till sina nya hem och att alla blir så väl omhändertagna! Ni är världens bästa valphussar och mattar!

Bonnie har tagit tomheten med ro. Visst har hon gått in i valprummet några gånger och sniffat efter de små, men hon har inte varit orolig. Hon har fått komma ut och busa med bästisen Harley och honom är det alltid fullt ös i, det kan man vara säker på! Se bilder på buset i galleriet

I dag kom pappa Dexter på besök, hela helgen ska han vara här och mysa med Bonnie. Ska man inte vara glad då, ja NÄR ska man då vara glad? 

Trevlig helg på er allihopa och pussa valparna på 9-veckorsdagen från oss!

2010-06-18

12 små valpar

12 små Ridgebackvalpar skulle leka tjohu

5 sprang iväg, så var de bara sju....

 

Ja det har varit två bitterljuva dagar. I fredags var det skolavslutning, och i dag började utsparken för valparna. Många bitterljuva avsked, för precis så sorgligt som det är att skiljas lika underbart är det att få gå vidare och ge sig ut i livet. Bonnie följde alla sina små och tog avsked vid bilen. Hon verkade tycka att de godsaker hon fick i utbyte mot valparna var en riktigt bra och rättvis affär.

 

I veckan hade vi en sista sinuskontroll med gott resultat, och veterinären besiktigade alla valparna utan anmärkning. Puh, så skönt!

Ytterligare några dagar får vi njuta av att ha valpar, sedan längtar vi efter att få träffa alla små underverken på valpträffen!

 

Snart kommer avskedsbilderna in i galleriet.

 

2010-06-12

 

  

Snart är det dax!

 

Nu är det snart dags för att oss att ta fram näsdukarna.... Hela 7 veckor fyllde valparna igår, och de börjar se ut som små hundar. Nu har nästan alla förstått att det inte blir mer di, och Bonnie stormtrivs med att få ligga hos dem utan att någon tuggar på henne. Vädret har äntligen vänt och de senaste dagarna har de legat och jäst (i ordets rätta bemärkelse) i solen. De har lagt på sig ytterligare 1-1.5 kg, och vissa har kommit över 7kg-strecket.

Efter vägningen igår, blev det avmaskning, lite solbad och sedan gjorde vi valptestet. Därpå somnade alla gosingarna och var så slut att husse och matte fick sovmorgon denna härliga soliga lördag.

 

För er som har längtat, ÄNTLIGEN har jag hunnit fotografera och ni hittar som vanligt de rykande färska bilderna i galleriet. 

 

Nu ska jag ut och njuta av solen!

 

 2010-06-05

 

 

Amorinerna har fått namn

 

Nu har valparna blivit ytterligare en vecka och är 6 veckor idag. Husse och matte som har den stora glädjen att följa deras utveckling känner sig ungefär ett år äldre för varje vecka och närmar sig alltså pensionsåldern i rask takt nu.  I veckan har de fått vara ute några gånger och njutit av frisk luft och sol. Bonnie älskar att vara ute med dem och busar och skojar som bara den. När hon nu inte längre diar så mycket mer, kräker hon istället upp små portioner till dem. Valparna verkar dock inte uppskatta dessa upplägg lika mycket som skatorna, och Bonnie har fullt sjå med att hålla fjäderfäna borta medan de små valprackarna förundrat beskådar spektaklet. Trots mat-tjuvar och ökad motion har valparna gått upp rejält denna veckan, vissa upp mot 1,5 kg. Minstingen leder nu ligan i viktökning, är nämligen 3:e störst.

 

Nu till namnen som ni säkert alla har väntat på. Registreringspappren kom idag, och på dem står följande:

      

Solbacka Gårds Amor Legend	Smaragden
Solbacka Gårds Amor Jackson	Dexter Jr
Solbacka Gårds Amor Vito	Bjässen
Solbacka Gårds Amor Napoleon	M. Bleau
Solbacka Gårds Amor Leo	Minstingen

 

Solbacka Gårds Amor Diaz	Pinky
Solbacka Gårds Amor Isadora	Goldie
Solbacka Gårds Amor Julie	Kroken
Solbacka Gårds Amor Delilah	Delilah
Solbacka Gårds Amor Petite	Petite
Solbacka Gårds Amor Marguerite	Bonnie Jr
Solbacka Gårds Amor Natalia	Gullan

 

2010-05-28

 

 

 

Valpar på grönbete

 

Äntligen har valpisarna fått komma ut i det fria! Efter ganska kyliga dagar kom helt plötsligt högsommaren och då kunde man ju inte stanna inne längre. Bonnie bevakade allt mycket noga och skällde bl.a. ut alla grannar och deras självgående gräsklippare. Lika bra att vara tydlig med en gång. Sedan bjöd hon på både bus och kel, och valparna njöt. Se nya bilder i fotogalleriet.

 

Under veckans gång har vi även haft sinuskontroll, även denna gång med gott resultat. Alla betten har kontrollerats och godkänts, och ytterligare en avmaskning har genomlidits - usch så äckligt det smakar! Alla valparna har gått upp ytterligare ett kilo, och vägde igår runt 4 kg.

 

Bonnie har också fått besök av gammelmatte och husse, samt syrran Yessies matte, vilket var en härlig 3-årspresent i efterskott. Bonnie blev så glad och sprallade runt som en riktig ystergök. Vi hade ett litet tårtkalas i solen och Bonnie fick smaskiga ben att tugga på. Gammelmatte passade också på att upplysa om att en annan av deras valpar har gått och blivit tv-kändis. Bonnies ståtliga systerson är med i Bonde söker fru - jojomensan!

 

Trevlig Pingst!

 

2010-05-22

 

 

 

Valpisarna 4 veckor

 

Ytterligare en vecka har passerat, sötnosarna växer så det knakar och har nu sexdubblat sin födelsevikt. De väger nu samtliga runt 3 kg. De börjar bli högljudda och kaxiga. Bonnie är väldigt tålig än så länge och står ut med både blodvite och morrande.

 

Valparna blir mer och mer aktiva och som förtrollad sitter man hos dem så ofta man får tillfälle. Långa "sittningar" hos valparna i kombination med överdrivet kaffedrickande har visat sig vara en ödesdiger kombination. Glädjen över att se dem växa har varvats med sömnlösa nätter med domnande ben och hjärtklappning som hypokondrikern inom mig inte har lyckats ignorera. Alla möjliga hemska sjukdomsscenarier har växt fram i min fantasi, vilket till slut fick maken att skicka iväg mig till doktorn. Som ett darrande aspelöv satte jag mig hos provtagningen för att ta alla möjliga prover, vilket sedan tack och lov visade att jag var kärnfrisk! Doktorn har nu rekommenderat stretchningar mellan sittningarna och max en kopp kaffe om dagen. Till min stora lättnad har jag nu dessutom noterat att inte bara jag har får lida av domnande ben utan även besökande, blivande hussar och mattar har fått utstå samma besvär. 

 

För att glädja alla som sitter och längtar har jag på egen hand försökt ta ett par bilder på dem alla, vilket inte var helt lätt, se resultatet i galleriet. Jag saknar min assistent Adrian som nu får uppdraget att filma dem istället.

 

Många har frågat hur Bonnie såg ut som valp, och här ser ni henne nedan.

 

 

 

 

 

2010-05-14

 

Amorinerna fyller Bambi

 

Oj, vad tiden rusar iväg, varje dag har det hänt något nytt. I förrigår märkte vi att Bonnie började bete sig lite annorlunda i samband med diandet, vred sig lite och drog ihop sig. Jodå, nog var det en och en annan kindtand som hade vuxit fram. Idag två dagar senare hade nästan alla valparna tänder överallt i munnen!

Stackars Bonnie... Det är inte lätt att vara ensam 12-barnsmamma!

 

Sötnosarna stapplar runt och påminner (tycker jag) om Bambi på hal is, vilket låter lite gulligare än att jämföra deras skakiga gång med Frankensteins monsters som "vissa" gör. Så snart de blir riktigt stadiga på benen och vädret tillåter ska de få komma ut i vårsolen. 

 

Ytterligare en sinuskontroll har gjorts med goda resultat - Stort tack till Sven från Ridgebow's och Karin från Westways för grundliga undersökningar!

Första avmaskningen är avklarad med varierande missnöje från de små liven. De går alla fint upp i vikt och nya smakprover har det blivit. De älskar att kladda runt i mat och Bonnie älskar att rengöra dem ordentligt efteråt. Mamma Bonnie är så duktig på att hålla rent. Varje morgon när bebisarna vaknar lägger vi dem på tidningspapper, där de snällt gör ifrån sig, sedan hjälps Bonnie och jag åt att städa upp. Nu börjar de själva gå till tidningarna när det är dax - de är så hjärtknipande söta!

 

Adrian har lagt upp ett nytt klipp under filmer, snart kommer även lite 3-veckorsbilder.

 

Trevlig helg!

 

2010-05-06

 

 

 

 

Amorvalparna är 2 veckor gamla!

 

Alla bebisarna växer så det knakar och väger nu i genomsnitt ca 1500g. De har öppnat ögonen och fått provsmaka köttfärs, dock inte utan Bonnies överinseende. Hon har fungerat lite som en munskänk. Ingen valp har fått prova något utan att Bonnie har fått en tugga först. Hon verkade känna sig lite förfördelad, ungefär som när man matar fåglarna i parken. Godsaker som Bonnie kan äta ger man inte gärna bort!

Förutom denna glupska mörka sida är Bonnie en duktig och ganska cool mamma. När solen lyser kan hon inte motstå de varma plattorna och så länge valparna sover lugnt ligger hon därute och njuter. Små promenader har vi också börjat med nu. Första rundan blev det många kissepauser på, ungefär en varannan meter. Bonnie var som en nytryckt löpsedel som var tvungen att sprida sitt budskap till varje pris. JAG HAR reproducerat mig!!

 

När vi nu återigen hade klippt alla valparnas 216 klor fick de flytta ut ur sovrummet och in i "valprummet" (stackars Rebecca har fått packa ihop och  flytta in till Isabel). Nu ska husse och matte försöka sova ikapp lite!

 

Dagsfärska bilder hittar ni i galleriet. En rolig sysselsättning kan vara att försöka lista ut vem som är vem, matte tappade tyvärr räkningen.

 

Trevlig  Valborg!

 

2010-04-30 

 

 

Amorvalparna fyller 1 vecka!

 

♥ ♥ Tack alla vänner för gratulationer och lyckönskningar! ♥ ♥

Oj vad tiden går fort när man har valpar! Man kan inte nog njuta av deras gosiga valpighet och små mjölkiga munnar. Bonnie tar sin mammaroll på största allvar. Hon går aldrig långt ifrån valplådan och bara när nöden kallar går hon ut, samt för att fylla på reserverna. Och reserverna behöver verkligen fyllas på, de små suger musten ur henne. Nästan alla har dubblerat sin födelsevikt och väger nu runt kilot.

Alla valparna går alltså fint upp i vikt, de har alla fått klorna klippta och lilla Petite och Gullan (jag har ju berättat om vår böjelse för smeknamn) har fått baksporrarna borttagna. Det var ett mycket enkelt ingrepp som gick på några minuter med lokalbedövning och några stygn. Dock under höga klagomål från de små. Jodå, det är gott gry i dem!

Lite nytt ögongodis hittar ni i galleriet.

(Obs! Ingen oro, inga valpar har farit illa under fotograferingen)

2010-04-23

Amor-teamet har anlänt!

 

Bonnie har idag fått 13 fina valpar varav en tik som vi tyvärr förlorade.

Nyblivna modern är trött men mår annars utmärkt. Hela förlossningen gick jättebra, Bonnie var så duktig. Hon tar väl hand om sina 5 hanar och 7 tikar - alla har ridge och ser fantastiskt fina ut! När vi har vilat ut lite själva, kommer mer detaljerad information och givetvis bilder på alla underverken, se galleri och valpar.

2010-04-16

Kärt barn har många namn

Vilken helg! Dräktigheten har nu kommit in i vad min uppfödare skämtsamt kallade för fikafasen. Hela dagarna fikar vi och pratar hund med massor av trevliga valpköpare. Bonnie har snällt låtit sig klappas, fotograferas och njuter förstås av allt beröm.

Bonnie har haft sista helgen med gänget. Hela påsken har varit full av bus och god mat; ägg, lamm, kyckling och köttbullar, och Bonnie har förstås sett till att hålla sig framme. I fredags åkte vi till landet och fick njuta av underbart väder och härliga promenader mellan ko och fårhagarna. Det var ett kärt återseende mellan Bonnie och kompisarna Dougald och Livia. Visserligen är hon tung och rädd om magen men lite fart fanns det i henne. Se bilder på buset under galleri. 

Som vanligt tog lantluften musten ur oss och vi somnade gott bara för att vakna i gryningen av att Bonnie skällde. -Ååh nej, tänkte jag, är hon hungrig igen (hennes aptit har tagit helt nya proportioner), men väl uppe hörde jag ett bröl och utanför verandan stod det en ståtlig rådjursbock i morgondiset. Tyvärr hann vi inte få fram kameran.  

Nu är det som sagt mammaledighet som gäller, nedräkningen har börjat, bara 14 dagar kvar för mamma Voff.

  Bonnie på dag 47

2010-04-05

Vi har fått en tjockis i familjen....

 

Bonnie växer så det knakar. Hela fem kilo har hon gått upp och magen mäter 88 cm på dag 43. Tjugo dagar kvar alltså och Bonnie känns så glad och pigg. Pälsen glänser och trots att hon verkar utsvulten dygnet runt verkar hon i alla fall inte lida brist på någon näring. Hon motionerar som vanligt, även om hon numera vill gå hemåt tidigare. För första gången igår kunde vi passera grannens katt utan större tumult. Katten fattade ingenting och fortsatte att fräsa trots att vi lugnt promenerade förbi. Även kaninerna verkar få härja fritt, för nu har de snart ätit upp alla mattes tulpaner - suck!

 

Nu är det påsk och med det massor av hundbesök, vi får se hur leksugen damen är!  Idag kom Aaron och Melvin och hälsade på. Melvin upptäckte ju kärleken med Bonnie och det glömmer han inte i första taget. Aaron var den perfekte gentlemannen, och var både omtänksam och hänsynsfull. Snart kommer lite bilder från dagen, njut under tiden av bilder på Lady och Bonnie under galleri.

 

 

  Natalie fick hela gänget samlat framför en godisbit

 

 

2010-04-01

 

 

 

 

Bonnie har valpar i magen!

 

Den senaste veckan har Bonnie börjat se lite rund ut om magen, och egentligen har man inte kunnat undgå att märka att hon är dräktig. Hennes aptit har om möjligt varit ännu friskare än vanligt. Hon tenderar att glömma att hon har fått kvällsmat och ställer sig gärna och väntar in en andra portion. Styvmamma Lady har börjat behandla henne väldigt märkligt och verkar längta än mer efter valpar. Så nog har vi förstått att hon är dräktig, och idag, 32 dagar efter parningen hade vi tid bokad för att göra ultraljud.

 

Eftersom veterinärtiden var precis efter husses och mattes kurs, fick Bonnie följa med och hälsa på alla kurskamrater. Oj så mycket muffins det blev! Det vill hon nog göra om...När Bonnie blivit väl omklappad och allt var uppätit var det dax att köra vidare.

 

Efter en dryg timmes väntetid hos veterinären, som hade fått in ett akutfall, fick Bon

nie hoppa upp på bordet för att göra ultraljud. Och där på skärmen syntes en massa svarta bollar, "många valpar" sa veterinären och kunde räkna i alla fall 6-7 stycken.

 

Blivande mamman mår utmärkt och väger nu 40,3 kg. Nu är det bara en månad kvar... 

 

 

2010-03-18

 

 

 

 

På alla hjärtans dag sa det klick!

 

I måndags fick vi resultatet från blodprovet. Vad veterinären kunde utläsa var det dags för parning samma dag eller morgondagen dvs i tisdags. Vi packade ihop väskorna och gav oss iväg till Västervik på tisdagsmorgonen. När vi väl var framme åkte vi direkt till Dexter som hade suttit uppe och ylat hela natten i väntan på sin tjej.

Han rusade ut som väntat och började jaga henne. Hon var dock inte lika het på gröten, hon spottade, fräste och högg efter Dexter. Efter en stund i kylan ville de gå in och värma sig. Det dröjde inte länge förren de båda hade somnat gott. Det kändes som de hade drabbats av Törnrosasömnen och aldrig ville vakna igen, åtminstone inte deras glöd för varandra. Samma sak på onsdagen, ingen hetta eller passion alls.

Vi började alla oroa oss för vad som var fel och gick till den lokala veterinären som kunde konstatera att Bonnie var i höglöp. Efter att ha resonerat fram och tillbaka beslöt vi oss för att åka hem och ta Dexter med oss.

Resten av veckan har gått i samma lunk. Dexter har luktat av Bonnie mellan varven och sedan gått och lagt sig igen, ingen brådska här inte. I morse vaknade han dock med en annan blick. NU hade han siktet inställt på Bonnie. En hel veckas digert flörtande med Dexter gav äntligen utdelning!  På Bonnies tjugonde löpdag.(Matte hade nästan gett upp hoppet, men husse höll fanan högt).

Aldrig har vi träffat en hane som är så cool! Han har smält in i familjen och legat och gosat i soffan. Han har tiggt blodkorv och vi har gått härliga promenader. Det känns verkligen tråkigt att behöva skiljas från honom, men samtidigt som ett privilegium att få ha lärt känna honom så väl. Vilken skön kille!!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

2010-02-14

Bella kommer på besök

 

Det blev ingen tur till Västervik denna helgen! Vi åkte till djursjukhuset i torsdags för att göra blodprov och utstryk. Dessvärre kom provsvaren bort så vi fick åka in igår för att göra nytt (blä). Dock visade utstryket att Bonnie inte var riktigt redo ännu. Nu är ju dessa proven inte helt tillförlitliga, men eftersom damen i fråga inte riktigt visar humör när vi träffar hanar är jag ganska lugn för att det kommer att dröja några dagar till.

 

I stället kom bästisen Bella på besök med sin lilla baby Iza som nu är hela 12 veckor. Den djupa snön var inte skön för tassarna och det var inte helt lätt att hitta barmark till prinsessorna.

 

2010-02-07

 

 

 

Bonnie löper

 

Som en klocka kom Bonnie igång med löpet precis som planerat. Nu dröjer det inte så länge innan vi åker upp till Västervik igen. Hoppas på lite mildare väder denna gång!

I helgen åkte vi upp till landet för att kolla så att snön och rådjuren inte hade trängt sig in i huset. Allting var så lugnt och fridfullt, det var bara rådjurens många legor och färska spår i snön som skvallrade om att de inte var långt borta.

Bonnie njöt av att plumsa runt i snön, solen sken men det blev kallt om tassarna. Efter en rejäl runda fick vi gå in värma oss framför brasan med varm choklad och grisöron. se foto under galleri.

2010-01-31

Bus med kompisen Aaron

I dag kom Aaron och lille Melvin på besök. Aaron störtade ut ur bilen rakt in i gumpen på Bonnie. Nu blir det bus tänkte Bonnie och rusar ut på planen, men Aaron ville inte busa, han hade något helt annat i tankarna. Gentleman som han normalt sett är, betyder detta bara en sak, snart är det löp!

Som tur var fanns ju lille Melvin på plats. Han har inte riktigt fått igång sina hormoner

ännu, och tyckte det var hur kul som helst att jaga ikapp med Bonnie. Så kul faktiskt att det känns som om hans hormoner också vaknade till liv.

Ja, Bonnie kanske är punktlig i alla fall och sätter igång snällt som det var tänkt, i slutet på Januari. Se foto på Aaron under galleri.

Västervik i vinterskrud

Mellan jul och nyår packade vi in barnen och Bonnie och for iväg till Västervik.

Efter att ha gått igenom hela rasregistret av Rhodesian Ridgeback, föll vi för den ståtlige Dexter som bor i Rogers gamla hemtrakter Västervik.

Det var jättetrevligt att träffa matte Ullis och husse Jonas med familj. Dexter var på hugget efter en lång dag av väntan, och Bonnie som suttit i bilen hela dagen var glad för att busa loss med Dexter.

Hela familjen, i synnerhet Bonnie, föll för Dexter som är ännu finare i verkligheten och har en väldigt trevlig personlighet.